HISTORIENS VINGSLAG....

Red. Arne Johansson Kerstin Åhström

Bogg Hans

Hans Bergström " Bogg Hans . " Inte många Lidenbor känner hans levnadshistoria . Detta trots att han i 25 år bodde i Nilsböle och att publiciteten kring hans person är omfattande.
Hans föddes i Å i Njurunda 1681. Pappan Olof Nilsson Bagge var bonde och båtman.

Hans var yngst av tre syskon. Redan som 14 åring lämnade han hemmet för att söka sig ut i stora världen. Fadern omkom vid en kommendering utanför Öland 1689. Vad Hans sysslade med fram till 1700 finns ingen säker dokumentation på.
1700 fick generallöjtnanten Carl Gustaf Rehnskiöld till uppgift att värva manskap till ett beridet elitförband. Regementet kallades för Livdragonerna och bestod av 8 kompanier på tillsammans 600 man.
I manskapsrullan år 1700 finns Hans med, då bara 19 år gammal. Hans var stor och stark, enligt folktraditionen var han den resligaste i svenska armén. På grund av sin storlek kallades han för Lilla Krigsmakten.

På våren 1701 finns Hans med i Livdragonerna i Estland. Livdragonerna deltog i alla stora drabbningar, Klissow, Holowczyn m.fl. Vid båda dom drabbningarna besegrade Karl den tolftes bussar motståndare tre gånger så manstarka, mycket beroende på ett snabbt och rörligt rytteri. Vid Holowczyn stupade 267 Livdragoner, varav 4 officerare och 85 underofficerare. En fruktansvärd manspillan.

Tiden fram till Poltava var ett enda långt och grymt krig. På äldre dagar plågades Hans av att han vid två tillfällen på ett grymt sätt dödat två barn.

Vid Poltava var "Bogg Hans" med i kretsen närmast kungen. Han tog sig över floden Dnjepr hängande i svansen på Karl den Tolftes häst. Fortskaffningsmedlet inte ovanligt. Det är dock inte troligt att kungen var intresserad, sårad som han var, av att ha en fripassagerare över den ganska breda floden.

Cirka 10 000 svenskar blev kvar och kapitulerade, däribland nästan 400 Livdragoner. Med Karl XII följde cirka 1000 man. Kung Karl hamnade så småningom i Bender. Där avdelade han en mindre styrka på 160 man under översten Axel Gyllenkrok för att etablera kontakt med svenska styrkor i Polen. Vid Polska gränsen vid Prut i trakten av Chernovtsi , överföll ryska styrkor svenskarna och samtliga blev tillfångatagna, bland dem Hans Bergström. Detta hände den 24 september 1709. Gyllenkroks mannar hamnade tillsammans med fångarna från Poltava i Moskva. Hans Bergström med hemort Sundsvall finns med bland fångarna.

Hans Bergström hamnade hos en bojar ( Rysk högadelsman) vid namn Dortoroff utanför Moskva.
I en rulla från 1722 finns Hans Bergström registrerad hos denne bojar. Det är ovisst om Hans var skrivkunnig, någon skriftlig kommunikation från honom finns inte från den här tiden.

1721 slöts fred med ryssarna och fångarna fick en möjlighet att söka sig hem. Vid nyår 1722 dyker Hans upp i Moskva, där han tilldelades pass, proviant, samt 2 daler och 16 öre i reskassa. I rullan över fångar finns i marginalen en anteckning om att Hans hade hustru och barn. Dessa kom aldrig fram till Helsingfors. Om dom omkom under färden, eller valde att stanna i Ryssland vet man inte.

I slutet av april 1722 anlände 8 Livdragoner, bland dom Hans Bergström, till Helsingfors.
Av 600 Livdragoner fanns vid avresan från Moskva endast 38 kvar. Den 1 juni 1722 avseglade skutan med bl. a. Hans mot Stockholm, dit dom anlände den 4 juni. Varje menig fick där motta 10 Daler för lång och trogen tjänst. Dom ansågs i fortsättningen odugliga till krigstjänst. Fångarna blev djupt besvikna över den behandling dom fick vid hemkomsten till Sverige. Hans Bergströms situation var svår och han sökte hjälp hos konungen Fredrik I, men fick avslag.

Hans Bergström sökte sig nu norrut till hemmet i Njurunda. Hemkomsten var dramatisk. På Julaftonskvällen 1722 anlände han till hemmet i Å. Innan han knackade på, släppte han lös korna i ladugården. När han stampade av snön och steg in i stugan fällde han det uttryck, som numera är klassiskt. " Hä ä gjort nu mor ". "Hä ä gjort nu mor, sa Bogg Hans när han släppte lös korna på Julafton". Bogg Hans hade nu varit borta i 27 år. Nio år som krigare och 13 år i fångenskap.

Illustrationer ur boken Karoliner av Alf Åberg och Göte Göransson (1976)
Dom flesta uppgifterna är hämtade ur Algot Hellboms skrifter.
Sven Söderqvist i mars 2001
Forts i nästa nr.