Dackebränna

Kvarn och spånhyvel på Dackebränna 1935
(klicka på bilden)

Bror (t.v) och Bertil Gradin på Dackebränna 1923 
Foto: Justus Nyberg

Om man vid Liden åker över Indalsälven till den södra sidan (på kartan är det egentligen västra sidan för att vara exakt, men vi håller oss till det gamal talessättet) och omedelbart tar till höger, kommer man efter 5km till Dackebränna trots att både Stockholm och Göteborg passeras.

Vägen
Den första Lidenbron byggdes i början av 1910-talet och ersatte en tidigare färje-förbindelse. Fackverksbron i stål nitades ihop på land och sköts över till fundam-enten en tidig morgon klockan 5. Den överblivna färjan såldes för 200 kronor till Järkvissle och gjorde tjänst vid Högland.

Deb nuvarande vägen till Dackebränna byggdes 1932-36, med handkraft som sk statskommunalt arbete under den svåra arbetslösheten. Dessförinnan fanns endast en kärrväg som en bit efter bron passerade Svartdalen, en smal passage i kolsvart skog, där isen smalt först till midsommar varje år. Det var ju inte en alltför välkomnande port till Dackebränna!!!!

Byanamnet
På den norra sidan av älven fanns bond-gårdarna och på den södra sidan torpen. Byarna på norra sidan: Bodacke, Klärke och Dacke hade även skiften på södra sidan. På den korta sträckan av 5 km till Dacke-bränna passerar vi först en del av Åsen och sedan dessa "sör-byar", som tex Bodacke södra. Men egna namn är allt kärare, så vid den tidpunkten för brobygget gav de ut-ifrån kommande brobyggarna namn till platser som Stockholm, Göteborg och Amerika (där vägen slutar idag). Den senare platsen är den som ursprungligen fått namnet Dackebränna. Förmodligen var det den stora svenska emigrationen västerut som gav inspiration till namngivningen. Av någon outgrundlig anledning finns inte namnet Amerika angivit på dagens kartor.

Namnet Dackebraänna kan möjligen här-stamma från ordet Brännan, en vanlig be-nämning förr i tiden för kalhygge eller av-bränd mark. Kanske en brand för länge sedan på Dackes södra skiften är orsaken till namnet Dackebränna.

Nybyggare
År 1860 flyttade ett antal nybyggare till södra sidan av älven i Dacke. Fyra fastig-heter blev byggda: Gradins, Hallboms, Lindbäcks och Dahlins. De första gener-ationerna gick inte några längre sträckor för att skaffa sig äktenskapspartners. Snart var de tre gårdarna Gradin, Lindbäck och Dahlin släkt med varandra.

På de relativt stora torpen fanns 2-5 kor och ibland 1-2 hästar. Förutom av jorden levde man av skogsbruk. Huggning och timmerkörning åt framförallt Wifstavarv AB, som ägde en stor skogsenklav även i "Sillre södra". Timmerhuggarna var ofta förlagda till Sillrebodarna, även kallade Kvarnå-bodarna. På kartor idag står det Österfäbodarna. Hästkörarna bodde före-trädesvis i torpen.

Det var mycket folk på skogarna förr i tiden, blaa många från Hälsingland som arbetade med skogsdrivning.

Idag brukas endast en del av marken i Göteborg av en bonde från den norra sidan av älven. All övrig inägojord ligger för fäfot och naturen tar snabbt igen den en gång så mödosamt uppbrutna jorden.

Skola

Dackebränna hade aldrig någon egen skola. Från slutet av 1800 till 1922 var skolan förlagd till Klärke, där man gick tillsam-mans med elever från närliggande byar. År 1923 flyttades skolan till Dacke. Man gick till fots och höjdskillnaden mellan torpen och älven är ca 150 meter. Således en rejäl uppförsluta! Skolabarnen måste två gånger om dagen ta sig över Indalsälven. Föräld-rarna turades om att sköta rodden. Överfarterna var ofta av det dramatiska slaget. När förhållandena blev alltför svåra inackorderades skolbarnen på norra sidan av älven.

År 1944 överfördes eleverna till Central-skolan i Liden. Transporten skedde med häst. På sommaren med täckt vagn och på vintern med släde. Som mest fick 14 barn plats och ibland välte släden. Efter några år blev det biltransport och bättre komfort.

För att ge de små barnen samma möjligheter som barnen på norra sidan av älven inrättades en söndagsskola i Göteborg hos Mauritz Söderberg på 1920-talet.

Moderniteter
Först i november 1943 fick Dackebränna elektrisk ström och de länge använda karbid resp. fotogenlyktorna kunde bäras upp på vinden. Husen längst bort på Dackebränna fick telefonanslutning så sent som i början av 1960-talet. Vattenledning in i bostads-husen blev verklighet på 1960-talet och WC ungefär samtidigt. Några har dock inte valt den senare bekvämligheten och sk utedass kommer fortfarande till heders.
Det dröjde ofte mer än 10 år för nymodigheter på norra sidan av älven att slå igenom på Dackebränna.

All service fanns i Liden, såsom kyrka, poststation, läkare, tandläkare, bio, logelokal, handelsbod, bussförbindelser mm. Affärer fanns i Dacke: Teodor Nilssons, i Klärke, Lars Westfahls, i Liden: Nicke Nilssons, och i Åsen: Ferdinand Lindgrens. En kortare tid fanns en brödbutik på Dackebränna. Bagare Hansson i Liden levererade bröd 1 gång per vecka.
Att gå på bio i Liden innebar en total promenad om 16 km!

Den mycket fruktade sjudomen "spanskan", som härjade kring 1918, ryckte bort många människor i alltför unga år. Dackebränna tycks dock i stort sett blivit förskonad från denna farsot. Många ansågs sig ha den högt respekterade läkaren Kindvall i Liden att tacka för en god hälsa.

Kristidsved
Ünder andra världskriget ålades skogsägarna och skogsbolagen att leverera ved till tätorterna och industrin. Efter invasionen av Norge i april 1940, strömmade ett stort antal flyktingar över till Sverige, Flyktingarna förlades till förläggningar ofta i specialbyggda baracker. Flyktingarna anställdes som skogsarbetare och hade gemensamt kosthåll, med en anställd kocka och en instruktör. På Dackebränna byggde Wifstavarv AB en stor 12 mannabarack inne i skogsenklaven strax väster om Linemyren. Uppgiften var att hugga kastved eller 3 meters industrived. Vedtransporten skedde med häst och getdoning (bock och get) med en sk kastvedsstege. Ekipaget lastade ungefär 5m3t. Vid krigsslutet 1945 upphörde behovet av kastved och norrmännen återvände hem.

Avfolkning
Omkring 1950 var Dackebränna som folkrikast. Därefter har en dramatisk minskning skett. För 50 år sedan fanns 84 personer bofasta (gammal som ung samt inneboende) och idag 7 personer. Antalet bostadshus har minskat från 15 st till 4 st. Tre bostadshus har rivits och ett blivit nybyggt samt två bostadshus har förfallit. Till fritidshus har 7 st förvandlats och 2 st nybyggts. Trots Dackebrännas relativt centrala läge vid Liden och endast 5 mil till Sundsvall har avfolkningen varit synnerligen omfattande. Det var 12 gånger fler bofasta för 50 år sedan och då var bilinnehav en sällsynthet. Ser man sedan till åldersfördelningen blir man ännu mer nedstämd. I början av 1900-talet föddes många barn i familjerna. Det fanns så många som 11 resp 9 barn i några familjer. Men idag finns inte ett enda bosfast barn på Dackebränna!!!!

Personligheter
I nästa nummer av Lidens Tidning berättas om några starka personligheter som bott på Dackebränna tex en tusenkonstnär, en författare, ett tekniskt geni, en som kunde ställa blod mfl.

Tack
Till Erik Edvall, Järkvissle, Bertil Gradin, Liden, Bror Gradin, Klärke, Yngve Gradin, Liden och Sven Söderqvist, Sunnås som medverkat vid artikelskrivandet.

/Arne Johansson