HISTORIENS VINGSLAG

Fisket i Nilsböle by före dämningen av

Bergeforsen

Utdrag ur Sven-Olov Erikssons berättelse från 1990

Låt oss ta sommaren 1948. Fisket började på kvällen onsdagen den 30 juni med två varp både på holmen och i vältavarpet. Ingen lax men väl några surstocker = sjunktimmer. Noten gick bra och i morgon förmiddag skall allvaret börja. Bröd, smör, mjölk, kexpaket, kaffe och socker i matsäckskorgen, täcke, kudde och dyna i en jutesäck på axeln, födelsedag 14år, notdragare för andra året, i väg ner till älven.

Noten ligger i notbåten sedan igår kväll och notstugan väntar. Eld görs upp i den öppna spisen, trebenskokaren tas fram. Vem kokade kaffe sista gången i fjol? Det går inte att få veta, men på botten av pannan finns liksom en "fäll-lapp". Otömd har den varit och allt som finns kvar i den är grå-vit mögelull. Efter diskning av kokare och koppar tar städning vid. Alla de där små svarta kryddorna i skåpen och på golvet måste ju väck innan man får sig en kopp kaffe.

Landkarlarna tar genvägen upp till lillbåten uppe på holmen, medan notbåtsmannnarna går ned till notbåten. Sättaren kastar iland 20 meter av landrepet, gör ett halvslag över främre årtullen och de två andra drar nu båten upp till holmändan. En man kan inte dra upp båten vid högvatten ensam. Bägge båtarna ros nu 100 meter uppströms. Här har man ett märke på södra sidan bestående av två hopväxta björkar och på norra sidan, överkanten av Bölesklubbarna. Bakre roddarn, flötkastaren, gör sig nu i ordning. Landbåten vänds nu mot holmen och sättaren drar igång och ror med all kraft. Sänk och flåkastarna slänger nu ut noten i en jämn båge över strömfåran. När noten är helt ute ur båten ligger denna och driver lagom långt före noten, tills man snabbt ror iland utan att spänna på repet.

När båten stöter mot land, springer mannen längst bak först iland. Med hjälp av den andre i båten går de nu sakta ner över stranden, tills de kommer ner i "hjälpen", och då brukar repet vara helt indraget och man börjar dra in noten. Sättaren har nu drivit ner med båten nedanför hjälpen för att den inte skall vara i vägen för landdelen som går med aktern precis i strandkanten. De går nu sakta nedåt och bromsar lagom, strömmen hjälper till och noten går nästan in av sig själv. Landdelen kommer nu in även i den lilla bakedan. Här står nu sänkdragarna alldeles intill varandra med var sin flöttelsdragare på utsidan. I slutändan blir noten som en säck. Om där nu finns någon fisk, så är den instängd. Ingen lax nu heller och förväntan trappas ner.

Nu iväg till Vältavarpet, och här upprepas samma sak. En skillnad är att här går "landgubbarna" ner längs stranden med noten till "hjälpen". Lyckan är med i detta varp, och en lax sprattlar i skockan (säcken), när noten kommer in. Rund och fin, alldeles som de var i fjol, är kommentaren. Laget har redan tidigare bestämt att första laxen skall delas och avsmakas. Som yngst i laget blir det jag som får bära upp den till byn. En 13-kilos lax i säcken, en brant stig, men stolt.

 

Sista laxfångsten i Nilsböle 14/4 1954.

Från vänster: Bengt Eriksson och Sven-Olov Eriksson

FOTON: Lidens Hembygsförening

 

Toppstugan 

på Vättaberget 

byggdes av Åsens byamän 1922. På bilden är det fest i slutet av 1930-talet. Många var säkert "nöjda" efter den stärkande(?) promenaden till toppen.. Bilvägen bröts först 1959.

LIDENS HEMBYGDSFÖRENING       Grundad 1956

Lidenvägen 51, 860 41 Liden, 0692 – 100 27