For­san­de vat­ten hade under lång tid använts för att alst­ra meka­nisk kraft via vat­ten­hjul. Omvand­ling­en av vat­ten­kraft till el bidrog till bygg­na­tion av små kraft­verk i många byar. Till en bör­jan pro­du­ce­ra­des el till belys­ning och drift av enkla­re maski­ner. Upp­fin­ning­en av elekt­ri­ci­te­ten kom att revo­lu­tio­ne­ra sam­häl­let och bli en vik­tig hörn­sten i upp­bygg­na­den av den moder­na välfärdsstaten.

År 1923 bygg­des Järkviss­le förs­ta kraft­sta­tion, i Kvar­nån på väst­ra sidan av Indal­säl­ven.  Elekt­ris­ka led­ning­ar drogs till de oli­ka fas­tig­he­ter­na och i var­je hem upp­rät­ta­des en eller fle­ra s.k. ljus­punk­ter (lam­por eller väggut­tag). Vid inkopp­ling av el-slu­kan­de maski­ner var man tvung­en att anmä­la i tid så att åtgär­der kun­de vid­tas för att inte hela byn skul­le bli ström­lös. I bör­jan av 1940-talet inlös­tes sta­tio­nen av Sta­tens Vat­ten­falls­verk och sena­re kopp­la­des byn in på riksnätet.

Den nuva­ran­de kraft­sta­tio­nen i Järkviss­le bygg­des av svens­ka sta­ten under åren 1954–1959. Kraft­sta­tio­nen har två sto­ra Kaplan-gene­ra­to­rer som ett nor­malår ger 468 000 000 kilo­wat­tim­mar (mot­sva­rar ca 19 000 elupp­värm­da småhus/år). Däm­ning­en för Järkviss­le kraft­sta­tion (ca 14 m) med­för­de att en ca 2,5 mil lång sjö bil­da­des upp till Höl­le­for­sens kraft­sta­tion. Sto­ra mark­om­rå­den sat­tes under vat­ten. För­ut­sätt­ning­ar­na för fort­satt jord­bruks­drift inskränk­tes kraf­tigt i Järkviss­le och byar­na norrut.